Rummet där tiden står stilla

Det känns allt bra konstigt att sova i sitt gamla tonårsrum. Mina föräldrar har inte, som många andra, gjort om det till ett kontor eller ett gym som de aldrig använder, nej det ser ut precis som när jag lämnade det för en circa 10 år sen. Samma tapet, samma böcker i bokhyllan, samma tavlor på väggarna till och med samma lakan, fast tvättade förstås. Vet inte om det är mammas sätt att behålla mig nära eller om det är lathet att göra något med det. :) Konstigt känns det iaf.